Dessa systrar är siamesiska tvillingar som föddes sammanväxta i bäckenområdet 😱 De delade på tarmarna, reproduktionsorganen och hade tre ben 😢
När de var 11 år gamla beslutade läkarna att genomföra en operation för att separera systrarna 😱 Läkare behövde 12 timmar för att separera flickorna och ta bort det tredje benet 😢 Hur systrarna ser ut efter operationen visades i den första kommentaren 👇👇
Zita och Gita föddes som siamesiska tvillingar – sammanväxta i bäckenområdet. De delade på tarmarna, reproduktionsorganen och hade tre ben.
Varje flicka hade sitt eget huvud, hjärta och armar. Från en tidig ålder lärde de sig att leva i fullständig sammansmältning – bokstavligt och bildligt.
När de var små accepterade de sin särart med barnslig förlåtelse: de ritade människor med tre ben, band samman två dockor och rev bort en – den ”överflödiga” – benet, så att dockorna var ”som de själva”.
Men med åldern kom en annan förståelse: Zita och Gita ville, framför allt, bli separata individer. Drömmen om oberoende blev deras gemensamma mål.
När de fyllde 11 år beslutade läkarna att genomföra den mest komplexa operationen i deras karriär. Det fanns liknande fall i världen, men nästan alltid misslyckades operationen eller så överlevde bara en av tvillingarna.
Läkarna behövde 12 timmar för att separera flickorna och ta bort det tredje benet. Detta var ett otroligt känsligt och riskfyllt arbete, men operationen lyckades.
Efter separationen fick flickorna lära sig gå igen – nu med hjälp av proteser. De tog examen från skolan, började lära sig främmande språk och blev intresserade av teckning och hantverk.
De behövde fortfarande ständig medicinsk uppsikt – deras komplexa anatomi påminde dem om sin närvaro.
Tyvärr var lyckan kortvarig: kort efter operationen dog Zita av sepsis – en allvarlig infektion.
Gita blev ensam – och fortsatte att leva, nu för två. Men ödet hade en ytterligare prövning i sitt förvar: för några år sedan diagnostiserades hon med cancer.
Hon genomgick en operation på tarmarna och flera behandlingar. Idag är hon 33 år. Och trots alla prövningar kämpar hon. Hon ger inte upp. Hon fortsätter att leva – med hopp och minnet av sin syster, som för alltid kommer att vara en del av hennes historia.
