Min svärmor kallade mig bortskämd och krävande för att jag vägrade äta det hon lagat. Jag ville verkligen inte förolämpa henne, men det var inte en tallrik med mat, utan en hink där de bara slängt i resterna. Jag berättar vad de bjöd på och varför jag vägrade äta sån mat i länken i kommentarerna 👇👇
Jag har alltid haft stor respekt för mat, till och med en viss vördnad. För mig är inte bara smaken och nyttan med maten viktiga, utan också hur ingredienserna kombineras, presentationen och atmosfären under måltiden.
Jag har alltid tyckt att det är naturligt att rätterna ska passa ihop. Jag förstår inte hur man kan dricka te till en smörgås med korv eller dricka juice till soppa.
Men så här åt man i min sambos familj, och han har naturligtvis anammat deras smak. Vi har bott tillsammans i en månad. Jag har redan träffat hans släktingar, men igår var första gången jag satt vid deras bord.
Det var ett helt spontant besök. Vi var i närheten och bestämde oss för att titta förbi en stund. Vi blev varmt välkomna och ombedd att äta lunch med dem.
När de satte en tallrik framför mig nästan höll jag på att kvävas av den speciella lukten.
På tallriken låg: livligt röd rödbeta, rikligt kryddad med vitlök (dess lukt fyllde hela lägenheten), bitar av sill, skivor av bröd, färsk lök och stora vitlöksklyftor.
Det visade sig att detta är en smörgås i deras hus. Och bredvid denna ”delikatess” låg en blygsam portion stuvad potatis. Potatisen hade jag gärna ätit, men varför hade de lagt ihop alla dessa inkompatibla ingredienser?
Är det för att spara på tallrikarna eller är det bara total brist på smakupplevelse?
Jag kunde inte äta och hänvisade till tandvärk.
Senare på kvällen ringde min mans mamma. Utifrån tonen i hennes röst var hon djupt upprörd. Enligt henne hade jag visat mig vara bortskämd, krävande och respektlös mot familjens traditioner.
Jag ville inte förolämpa någon, men ärligt talat kunde jag inte sluta tänka på att framför mig inte fanns en tallrik med mat, utan en hink där de helt enkelt bara slängt i resterna.
