Jag gick in i en blomsterbutik för att köpa buketter till min fru och dotter. Jag hade redan valt en, när jag plötsligt såg en äldre man vid ingången.
En gammaldags trenchcoat, pressade byxor, skor, en enkel skjorta under rocken.
Han såg inte ut som en hemlös. Han var bara fattig. Men ändå märkligt prydlig och stolt.
En ung florist kom fram till den gamle mannen. Hon tittade inte ens på honom innan hon sa:
– Varför står du här, gubbe? Du stör kunderna.
Den gamle mannen sa inget tillbaka, utan svarade tyst:
– Ursäkta, fröken… Vad kostar en mimosakvist?
Flickan svarade irriterat:
– Är du galen? Jag ser ju att du inte har några pengar. Varför frågar du?
Mannen tog upp tre skrynkliga tiolappar ur fickan och frågade försiktigt:
– Finns det kanske något för trettio?
Floristen tittade på pengarna, log hånfullt, och tog upp en nästan livlös mimosakvist från korgen – bruten, blek.
– Här, ta den. Stick härifrån.
Mannen tog försiktigt emot kvisten och försökte sedan tankfullt räta ut den. I det ögonblicket såg jag en tår rinna nerför hans kind, och hans ansikte uttryckte en sådan förtvivlan att mitt hjärta brast.
Jag blev verkligen ledsen för den gamle mannens skull och bestämde mig för att ge den fräcka och ohyfsade floristen en läxa.
Fortsättning i första kommentaren 👇👇
Jag gick fram till floristen, fylld av ilska:
– Förstår du ens vad du gör?
Hon vände sig om och tittade på mig, hennes ansikte blev blekt. Hon sa inget.
– Vad kostar hela korgen? – frågade jag.
– Vad?.. Tja, ungefär tvåhundra euro, kanske – mumlade hon.
Jag tog fram pengarna, gav dem till henne, tog korgen med buketterna och räckte över den till den gamle mannen.
– Varsågod. Du förtjänar det. Gratulera din fru.
Mannen stod där, chockad. Han log stilla. Tårarna rann, men han höll fortfarande fast vid den trasiga lilla kvisten.
– Kom, vi går tillsammans – föreslog jag.
Vi gick in i butiken bredvid. Jag köpte en tårta och en flaska fint vin.
Mannen stod där, fortfarande med buketten i handen.
– Farfar – sa jag – Oroa dig inte. Jag har pengar. Och du har en älskad fru. Gör henne glad.
Han nickade, tårarna rann utan stopp.
– Vi har varit tillsammans i fyrtiofem år… Hon är sjuk… Men hur kunde jag komma tomhänt på hennes födelsedag? Tack, min son…
