De senaste 10 åren har jag arbetat utomlands. Jag lämnade mitt hem, mina nära och min familj för att försörja mina söner. Alla mina pengar skickade jag till dem, och jag behöll bara det nödvändigaste för mat och ett enkelt boende. 😢 Jag är så trött på att leva i ett främmande land att jag drömmer om att återvända hem. Jag är inte längre samma kvinna, full av energi och styrka, som jag en gång var.
Nyligen erkände jag för mina söner att jag ville sluta jobba och återvända hem. 🤔 Jag förväntade mig inte att deras reaktion skulle bli så här.
Vad ska jag göra? Hjälp mig med råd! 👇👇
Jag uppfostrade mina två söner ensam. Min man gick bort när de fortfarande var små barn. Det var en mycket svår tid, full av fattigdom och förtvivlan. Jag arbetade på en förskola, och även om lönen var låg räckte den knappt till mat och räkningar.
Mina pojkar växte upp, men deras fars kärlek var bara ett avlägset minne.
När de blev äldre och skaffade egna familjer blev det ännu svårare för mig. Då föreslog de att jag skulle åka utomlands och arbeta. De sa att det bara skulle vara tillfälligt – 2–3 år.
Och jag åkte. Jag lämnade allt bakom mig – mitt hem, mina bekanta och minnena av min man. Jag åkte med hopp om att kunna försörja både dem och mig själv. I 10 år har jag arbetat med de tyngsta jobben – som städerska och vårdgivare åt en äldre kvinna.
Alla mina pengar skickade jag till mina söner. För mig själv behöll jag bara det allra nödvändigaste.
Under hela den här tiden drömde jag om att få återvända hem, till min hembygd. Nyligen, på min födelsedag, ringde mina söner och jag erkände för dem att jag ville komma hem.
Deras gratulationer var varma, men deras reaktion chockade mig. Min äldste son sa att det fortfarande var för tidigt – han hade lån, och om jag slutade jobba, var skulle han få pengar ifrån?
Jag kunde inte tro vad jag hörde. Jag är 60 år gammal och inte längre samma energiska och starka kvinna som jag en gång var. Jag ville bara lämna allt och åka tillbaka med första bästa flyg. Men tanken på att ingen väntar på mig hemma sänkte mig i djup sorg.
